Här finns...

fredag 12 mars 2010

Ibland är livet bra tradigt.

(turkos eskimo, bytesgarn från Lisa)

Ibland är det inte som man vill. Inte så enkelt, bra, roligt eller underhållande som man vill... Då får bloggar ligga i ide tills livet blir mer underhållande igen. Stickning också för den delen.

Så, vad gör man när man fortfarande inte har så mycket att säga? Jo, man slänger upp en massa ögongodis för de lystna såklart!

Så, i eco-iver bestämde jag mig för att restar och snuttar... De ska väl få bli garn de också? Med det som mål, har jag börjat spara alla rester från stickning (nivet, dedär småsnuttarna man klipper av när man fäst in och som känns så dumt att slänga...) och från spinning och när jag har en tillräcklig bunt, ja då kardar jag. Trassliga, med blandat skrutt i. Jag njuter av dem, och planerar ett härligt scrap yarn i framtiden. Hittills är där allehanda ull, superwash som obehandlad, merino och kraftig norsk om vartannat. Konstfibrer, alpacka, en gnutta angora kan man nog tro, silke och allt möjligt annat. Men mest ull.


Garn har det spunnits. Endel tretrådigt kedjetvinnat, för jag kan inte låta bli. Så roligt, så enkelt. Två härvor corriedale, en mindre och en 50grammare.


Meeeen~ Sedan har vi shetlandsullen. Lite kär är jag nog. Fluffig, varm och lätt. 100 g vit hade jag, som färgades till en kombination jag ver tveksam till när den väl var torr...

Entrådigt uppspunnet, krulligt och mjukt.


Bada för att bli fint, fint, fint~

Och ut från ullen som jag inte riktigt gillade kom ett garn jag blev smått kär i.

Det fick bli entrelac, rätt och slätt utan krusiduller. För att definiera färger och skiftningar bättre. Jag har blivit förtjust i entrelac efter detta, enklare än man tror, lätt att jobba vidare på (bara en enda ruta till!) och med mer imponerande resultat än man kan tro.

Och så bidde det en... halsduksaxelvärmare! De 100 grammen gick precis åt och knappcarlssons hade de perfekta blåmusslepärlemorknapparna till kreationen.

Ser ni det röda? Så perfekt till färgerna i garnet! Naturligt varierade knappar är underbara.

Den kan bäras på många sätt, med 7 knappar och 4 knapphål. Present till min mor, som passar så mycket bättre i färgerna än vad jag gör. Varm blev den, lätt, fluffig och inte alls så sticksig som man kan tro.



Ja... så blir det katter för resten av inlägget. Håll till godo.




(och så en stor, lite skrämmande sak. Utbildning sökt: Slöjdlärare)


5 kommentarer:

  1. Kul att du är tillbaka! Och jag är stum av beundran; ett eget garn tillverkat utav all möjlig ull, och sedan blev alltihopa en supersnygg halsvärmare! En alldeles egen! Jag vill också göra en entrelac, har du tips på någon bra sida med mönster?
    Livet ja, det är mest vardag... :-))))) Lycka till med det sökta jobbet!

    SvaraRadera
  2. Vad vackert det blev av ullen. Jag tror jag blev lite förälskad jag med. Och sugen på att färga igen. Vad använder du för färg?

    SvaraRadera
  3. Lilla My: Halsvärmaren är shetlandsull, jag har inte sparat ihop tillräckligt med fibrer för att spinna särskilt många gram garn än... ^^; Men tack ändå. :)
    Entrelac hittade jag på Ravelry, denna länk http://wolfandturtle.net/Yarnpath/index.php/Yarnpath/all_aboard_the_entrelac_express/ (bara å kopiera och klistra in) ser klurigt ut först, men följer man bara anvisningarna så har man plötsligt en massa rutor <3

    Willow Fairy: Använder Zenits, och just shetlandsullen var egentligen ett misslyckande... Tänkte färga lila och blanda blått/rött i ullen som fungerar så bra med kool aid men se så går det inte alls med professionella färger tror jag bestämt xD Så istället för att blanda sig, blev det halvdassiga duttar, samt att shetlandsullen inte tog färg så effektivt. Kolsvart, klarblått och väldigt rött använde jag och resultatet blev detta... Men som sagt, ibland blir misslyckandena riktigt bra även om de inte blev vad man tänkt sig <3

    SvaraRadera
  4. Vilken fantastisk förvandling, från ullen till entrelac-halsduken!! Jag är imponerad, och färgerna är ljuvliga!!

    Glad Påsk!

    SvaraRadera
  5. Susilull; Tackar! Jag är fortfarande förundrad själv, hur man kan ta ull och sedan i slutänden har man ett färdigt plagg.

    SvaraRadera